logo


Karl XI

Karl XI, som var enda barn till Karl X Gustav och Hedvig Eleonora, föddes 1655 på Stockholms slott. Ytterst ansvarig för hans utbildning var förmyndarregeringen med änkedrottningen Hedvig Eleonora och de fem höga riksämbetsmännen, men han stod sin mor närmast. Man har påtalat hans bristande utbildning samt lynniga och osäkra uppträdande, men han led också starkt av dyslexi. Denna följde honom genom livet och gjorde honom starkt beroende av muntliga föredragningar. Han blev kung 1672, men tycktes till en början undvika regeringsbestyren som överlämnades till rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie. Den militära utbildningen följde han intensivt. Han hade sitt eget garde, som han exercerade, och iakttagare framhöll hur han som militär eller till häst förändrades till en självsäker människa. Tidigt knöt han till sig viktiga militära rådgivare som Rutger von Ascheberg och Erik Dahlbergh.

 

Med skånska kriget förändrades situationen. Sverige hade under 1670-talet dragits in på Frankrikes sida i konflikterna på kontinenten. Det hela började olyckligt med förlusten i slaget vid Fehrbellin och den danska invasionen av Skåne och Bohuslän. De danska och nederländska flottorna dominerade Östersjön, men krigslyckan vände efter framgången vid det blodiga slaget vid Lund den 4 december 1676. Karl XI var inte en militär taktiker på samma sätt som hans far eller son, men segern var i hög grad en personlig triumf för honom.  Freden slöts 1679 på franskt initiativ och utan större förluster, men det inrikespolitiska läget var allvarligt.

 

Arvet efter det trettioåriga kriget och Karl X Gustavs framgångsrika period tycktes vara slut. Motgångarna fäste uppmärksamheten på den dåliga beredskapen inom armén och flottan. Riket stod i det närmaste inför ekonomisk ruin. Redan vid riksdagen i Uppsala 1675 vände han sig mot Magnus Gabriel De la Gardie och blev själv den samlande kraften i en återuppbyggnad. Han stärktes av sin pliktkänsla och arbetsförmåga, och under de första åren hade han Johan Gyllenstierna som sin närmaste rådgivare. 1680 gifte han sig med den danska prinsessan Ulrika Eleonora, med vilken han hade förlovat sig redan före skånska kriget.

 

1680 och 1682 års riksdagar blev vändpunkten. I en uppgörelse med riksrådet och den högre aristokratin beslöt ständerna att kritiskt granska förmyndarregeringens styrelse genom förmyndarräfsten samt att fullborda Karl X Gustavs intentioner genom en omfattande reduktion av högadelns förläningar. Målet att stärka kronans ekonomi sammanföll med ambitionen att gynna skattebetalarna, den ofrälse eller nyadlade byråkratin samt inte minst kungamakten. När ständerna förklarade, att kungen kunde regera utan att behöva höra rådet, föddes det karolinska enväldet. Samtidigt lade han om utrikespolitiken, och syftet blev att bevara freden genom att hålla Sverige utanför stormaktsallianserna.

 

Reduktionen möjliggjorde också en satsning på krigsmakten. 1679 beslöt kungen att flytta örlogsflottan till den nya staden Karlskrona, där Sverige fick en isfri örlogsbas närmare huvudmotståndaren Danmark. 1682 inleddes den successiva utbyggnaden av indelningsverket som för lång tid skulle tillförsäkra riket en ständig beredskap av officerare samt övade soldater och båtsmän. Karl XI deltog personligen i uppbyggnaden, mönstrade soldater och övade förband.

 

Statsförvaltningen fick en organisation som passade enväldet. Kungen fattade själv besluten i konselj. Han undvek så långt möjligt de traditionella kollegiala beslutsformerna, och rådet ställdes utanför inflytandet. Han ogillade hovlivet och ägnade stor tid åt sina resor, där han oväntat kunde dyka upp som ”gråkappan” för att granska ämbetsmännen tjänstutövning.

 

Med 1686 års lagkommission inledde Karl XI den reformering av rättsväsendet som fullbordades med 1734 års lag. Han var djupt religiös men såg också i den lutherska ortodoxin ett starkt samband mellan kyrka, religion och statsledning. Tanken tog form med 1686 års kyrkolag och utvecklades ytterligare med den nya katekesen 1689, psalmboken 1695 samt den bibelöversättning som påbörjades under Karl XI men fullbordades först 1703. Prästerna var kronans tjänstemän, och kyrkan skulle svara för folkbokföringen under de närmaste trehundra åren. Samtidigt med dessa djupgående reformer fick Sverige uppleva en tjugoårig fredsperiod. Karl XI avled efter en svår sjukdom 1697.

 

Litteratur

S. Dahlgren, ”Karl XI”, i Kungar och krigare (1992)

Anna-Brita Lövgren, Handläggning och inflytande: Beredning, föredragning och kontrasignering under Karl Xl:s envälde (1980)

Göran Rystad, Karl XI: en biografi (2001)

Anthony F. Upton, Charles XI and Swedish absolutism (1998)

Alf Åberg, Karl XI (1958)

Karolinska förbundets årsböcker

Till överst på sidan

Parse error: syntax error, unexpected T_STRING in /storage/content/60/114660/karolinskaforbundet.se/public_html/wp-content/themes/modernize/comments.php on line 13