logo


Olof Hermelin: Hecatompolis Suionum. Svenskarnas hundra städer

Olof Hermelin: Hecatompolis Suionum. Svenskarnas hundra städer.

I översättning av Tore Wretö med latinsk textetablering av Bengt. E. Thomasson och kommentar av Hans Helander. Atlantis, Stockholm 2010. 275 s.

Olof Hermelin är på många sätt ett bekant namn från den karolinska tiden. Han var rikshistoriograf, professor vid universitetet i Dorpat och diplomat. Bland annat deltog han i de förhandlingar som resulterade i freden vid Altranstädt 1706. Han slutade sina dagar med att tjänstgöra i Karl XII:s fältkansli, och avled förmodligen i samband med slaget vid Poltava. Hermelin var en skicklig retoriker, vilket meriterade honom till de diplomatiska uppdragen. Överhuvudtaget förefaller han ha varit en erkänt god skribent, som till exempel fick i uppdrag att författa stridsskrifter på latin riktade mot Sveriges fiender under stora nordiska kriget. Utöver detta ägnade han sig under hela sin karriär åt att skriva latinsk poesi.

Vilka ambitioner Olof Hermelin hade med sitt skrivande är oklart, men det förefaller som att han hade stora planer. Han skrev nämligen på ett imponerande diktverk där han skulle författa en latinsk dikt om var och en av Sveriges städer. Vid den här tiden fanns ungefär hundra städer i landet, så det var tänkt att bli en omfattande samling. Diktverket Hecatompolis Suionum. Svenskarnas hundra städer kom aldrig att fullbordas helt, och gavs heller aldrig ut under Hermelins livstid. Det finns bevarat i en handskrift, och det är denna som nu flera hundra år senare äntligen kommit ut i tryck. Dikterna är översatta till en mycket vacker modern svenska av Tore Wretö, efter latinsk textetablering av Bengt E. Thomasson. I boken presenternas dikterna i original på latin på vänstersidorna och i svensk översättning på motstående högersida. Efter dikterna följer utförliga kommentarer till översättning och innehåll av Hans Helander.

I dikterna tecknar Hermelin det karaktäristiska för varje stad, och målar upp bilder av intagande natur och en svunnen ärofylld historia. Om Skara skriver han att ”så har mitt rykte stått högt över andra städers i Norden / som mina göter berömts hos alla folk på vår jord”. Han excellerar i att använda det antika kulturarv som förutsattes att den tidens lärda skulle behärska. ”Ceres med givmild hand strör guld över vidsträckta åkrar” inleds dikten om Lidköping. En hel del av hänvisningarna till antika förebilder förutsätter en förtrogenhet med antiken som moderna läsare knappast har, och dessutom går nyanser och dubbeltydigheter förlorade för den som bara läser den svenska översättningen. Här är Hans Helanders kommentarer värdefulla, för där förklaras många detaljer av den typen.

För Hermelin är de svenska städerna dock inte bara historia och natur. I dikterna finns för vissa städer även näringsliv och jordbruk skildrat. ”Om vi ser denna stad, så rik med sin skiftande alstring / ser hur dess gator och hus präglas av planmässighet / hur i smedjornas rad i hettan det smides förfaret” heter det om Norrköping. Man anar tidens merkantilistiska tänkande och 1600-talsstatens engagemang för att stödja inhemsk produktion och handel. Det inhemska prisas i dikterna, medan utländska överflödsvaror framställs som främmande och negativa influenser. ”Överdåd hade ej än blivit mode här uppe i norden / alla levde sitt liv enkelt på fädernas vis” skriver Hermelin om Köping.

Det Sverige som Hermelin tecknar konturerna av kan man även hitta i andra för eftervärlden så mycket mer kända verk, som Erik Dahlberghs Svecia antiqua et hodierna och Olof Rudbecks Atlantica. Det är svårt att inte dra paralleller mellan framför allt Dahlbergh och Hermelin. Medan Dahlbergh planerade att i både bild och text visa upp Sveriges storhet, lade Hermelin upp ett liknande projekt, fastän helt i diktform. Men ambitionerna var desamma, och det är på ett likartad sätt som Sverige framställs i de bägge verken. Den framväxande stormakten Sverige behövde både ett anrikt förflutet och en blomstrande samtid som kunde matcha de stora militära framgångarna. Det är alltså som olika slags statligt uppmuntrad nationalistisk ideologiproduktion man bör se den här typen av konstnärlig produktion och historieskrivning. För upphovsmannen kunde ett väl genomfört verk löna sig både i form av berömmelse och materiell framgång. Även om Hermelins dikter aldrig kom att tryckas var säkerligen tanken att han när så skedde skulle få kungamaktens gillande – vilket var samma sak som fördelar i karriären. Intressant i sammanhanget är också att Hermelin som rikshistoriograf för en tid fick ta över arbetet med att författa texter till Suecia Antiqua et hodierna, men han hann aldrig ta sin an den uppgiften på allvar innan han kallades till nya uppdrag.

För att sammanfatta är Hecatompolis Suionum ett fascinerande diktverk, som förtjänar en betydligt större läsekrets än bara de förmodligen ganska få som intresserar sig för svensk latindiktning. Hermelins dikter innehåller så väldigt mycket som även vanliga historiker borde ta del av. Vill man få en inblick i den tidigmoderna tidens ideologi och självbild eller undersöka nationalism och historiebruk är det här ett givet studieobjekt. Till detta kommer att dikterna är oerhört fascinerande läsning, som även en modern läsare med stort nöje kan ta del av.

Hitta boken i Libris

Marie Lennersand

 

Publicerad i Karolinska förbundets årsbok 2010

Parse error: syntax error, unexpected T_STRING in /storage/content/60/114660/karolinskaforbundet.se/public_html/wp-content/themes/modernize/comments.php on line 13