logo


Bengt Ankarloo: Satans raseri. En sannfärdig berättelse om det stora häxoväsendet i Sverige och omgivande länder.

Bengt Ankarloo: Satans raseri. En sannfärdig berättelse om det stora häxoväsendet i Sverige och omgivande länder. Ordfront Stockholm 2007. 294 s.

När Bengt Ankarloo gick bort miste Sverige den historiker som förmodligen mest av alla kommit att personifiera forskningen om häxprocesser. Hans avhandling från 1971 (Trolldomsprocesserna i Sverige) var under många år nästan det enda moderna bidraget till forskningen om de svenska häxprocesserna. Ankarloo befäste senare sin ställning som en auktoritet på området även internationellt, bland annat som redaktör för antologin Häxornas Europa (1988, tillsammans med Gustav Henningsen) och flerbandsverket Witchcraft and Magic in Europe (1999–2002, tillsammans med Stuart Clark).

Även om Bengt Ankarloo också ägnade sig åt annan forskning är det som kännare av den tidigmoderna tidens häxprocesser han blivit uppmärksammad. De stora häxprocesserna är bland de mest välkända episoderna i den europeiska historien under denna tid, och är något som även andra än professionella historier gärna vill läsa om. Just av den anledningen är det faktiskt märkligt att det finns så få populärvetenskapliga böcker av värde som tar upp dessa händelser. Visst finns det rent allmänt många böcker som handlar om häxor, men kvaliteten på dessa är minst sagt varierande och ofta tämligen usel. Inte sällan hemfaller författarna åt en slags moraliserande där syftet förefaller vara att läsaren skall uppröras av hur barbariskt folk kunde bete sig förr i tiden. Som om de häxprocesser som verkligen ägde rum inte var illa nog, tycks ämnet inbjuda till överdrifter av ibland helt enorma mått. Till exempel cirkulerar även i böcker som tryckts helt nyligen uppgiften att det i Europa var nio miljoner kvinnor som avrättades för att vara häxor – när modern forskning snarare pekar på summor mellan 30 000 och 35 000 döda.

Mot denna bakgrund är det välkommet med en bok som på ett balanserat och välinformerat sätt behandlar fenomenet häxprocesser, och det har vi nu fått i och med Bengt Ankarloos sista bok. Den är en sammanfattning av resultaten från de senare årens forskning, riktad till en publik utanför forskarkretsarna som kunnat ta del av del av detta på annat sätt. Satans raseri. En sannfärdig berättelse om det stora häxoväsendet i Sverige och omgivande länder är en bok som kan rekommenderas till alla som är intresserade av att fördjupa sig på det här området.

Häxprocesserna hade sig största utbredning under den tidigmoderna tiden, i Sverige under framför allt senare delen av 1600-talet, i andra delar av Europa ofta något tidigare. Deras rötter kan spåras tillbaka till antik tid, vilket Ankarloo också gör i sin bok. Vi får också följa framväxten av den kristna demonologin, via kyrkofäder som Augustinus och diverse medeltida teologiska auktoriteter. Som en föregångare till den tidigmoderna tidens häxprocesser framhålls kättarförföljelserna och andra medeltida uttryck för kyrkans ambitioner att befästa sin maktposition. En förutsättning för de stora häxprocesserna var den ”standardberättelse” om häxor och dessas förbund med djävulen som utformades i 1400- och 1500-talets Europa och spriddes via litteratur som Malleus maleficarum, häxhammaren. Ironiskt nog var det boktryckarkonsten, denna förutsättning för förmedlande av lärdom och kultur, som möjliggjorde att föreställningarna om häxor kunde föras
ut över allt större delar av Europa. Sedan följde alltså de stora häxprocesser som runt om i Europa skördade ett stort antal dödsoffer. Ankarloo pekar ut en rad omständigheter som tillsammans låg bakom häxprocesserna, som mötet mellan
en kyrka med aggressivt formulerade demonologiska läror och ett rättsväsende som närmast villrådigt inte visste hur det skulle hantera häxanklagelser i sina domstolar.

Ankarloos styrka i boken är att han diskuterar olika faktorer, teorier och förklaringsmodeller kring häxprocesserna, samtidigt som han presenterar fakta om häxprocesserna i olika delar av Europa. På så sätt kommer man bort från alltför enkla förklaringar, som kanske passar in på något geografiskt område men knappast räcker till för helheten. Samtidigt tar han också avstånd från moraliska fördömanden och betonar att moderna människor ”utgår från upplysningsidéerna”, vilket lätt får till följd att man betraktar häxprocesserna som ett resultat av vidskepelse och dumhet. Att nutida människor inte egentligen är så annorlunda än de som levde på 1600-talet framgår av bokens slutkapitel, där 1800- och 1900-talets syn på sin egen tids häxor får ge relief åt slutdiskussionen. New age-häxkulter och satanister kan även idag orsaka rädsla och panik som inte ligger den tidigmoderna tiden långt efter. Det finns exempel på personer som under senare
decennier mot sitt nekande blivit dömda till långa fängelsestraff efter beskyllningar om att ha deltagit i ockulta rituella våldsbrott, vilka för en utomstående betraktare förefaller tämligen osannolika.

Bokens styrka är att den pedagogiskt och välformulerat ger en bredare läsekrets möjlighet att ta del av ett stort och komplicerat forskningsläge som rör de europeiska häxprocesserna och deras bakgrund. Tyvärr är den inte lika bra när det gäller den svenska forskningen. Det kapitel som tar upp de stora häxprocesserna i Sverige är visserligen informativt och välskrivet, men består i princip bara av en sammanfattning av Ankarloos egen forskning (framför allt hans avhandling). Det har hänt mycket mer inom forskningen även i Sverige, vilket dock läsaren knappast får veta något om.

Marie Lennersand

Publicerad i Karolinska förbundets årsbok 2010

Parse error: syntax error, unexpected T_STRING in /storage/content/60/114660/karolinskaforbundet.se/public_html/wp-content/themes/modernize/comments.php on line 13