logo


Andreas Marklund: Stenbock. Ära och ensamhet i Karl XII:s tid

Andreas Marklund: Stenbock. Ära och ensamhet i Karl XII:s tid. Historiska Media 2008. 362 s.

Det är knappast någon nyhet att historiska biografier är på modet och att Magnus Stenbock verkar vara en populär figur att skriva om (förra året recenserade Björn Asker i Karolinska förbundets årsbok en bok om Stenbock av Ingvar Eriksson).

Boken av Andreas Marklund är tjock (362 sidor). Därmed inte sagt att den är för omfattande eller för delen långrandig. Marklund skriver på ett mångfacetterat sätt om en ytterst fascinerande person under en dramatisk period av vår historia. Och detta görs på ett välskrivet och kunnigt sätt.

I boken får vi följa Stenbocks långa karriär: fänrik i ett holländskt regemente under det pfalziska tronföljdskriget (1688–1697), överste vid det prestigefyllda Dalregementet, generalkrigskommissarie under Karl XII:s polska kampanj (1702–1707) med ansvar för truppernas försörjning, guvernör i Skåne och fältmarskalk med ensamt ansvar för den armé som fördes över till Pommern år 1712.

Vi får läsa om Stenbocks vardagsbestyr, hans ögonblick av triumfer: som segerherren vid Helsingborg och Gadebusch, men även stunder av nederlag: kapitulationen vid Tönning och den därefter följande fångenskapen i Köpenhamn. Med hjälp av danskt källmaterial ges en hel del spännande information om tiden när Stenbock var i dansk fångenskap: hans hemliga korrespondens med Sverige och flyktplaner, om hur han avslöjades – detta tack vara ett effektivt postspionage – och den förödmjukande rättegången som följde.

I boken framträder inte endast krigarens olika politiska och militära aktiviteter utan man får även inblickar i hans själsliv; hans drömmar, ambitioner och planer för framtiden, hans skuldkänslor och ångest. Berättelsen om Stenbock genomsyras av hans kamp för sitt familjenamns upprättelse och hans ständiga iver att behaga kungen: som en tapper och plikttrogen krigare men även underhållare – en man som både kunde uttrycka sig elegant och slagfärdigt. Samtidigt är Stenbock rädd för att missförstås, baktalas och i slutändan mista konungens förtroende, sin ära och sin status som honnete homme – en oro som inte minst gnager honom under hans danska fångenskap. Vi får läsa om Stenbocks fysiska åkommor (magsmärtorna), som föranledde honom ett flertal besök vid olika hälsobrunnar. Vi ser Stenbock i rollen som öm make och omtänksam familjefar, illustrerad i boken av ett flertal innerliga brev mellan make och maka.

Men detta är inte endast en bok om Magnus Stenbock, författaren sätter på ett elegant sätt även in honom i en samhällig kontext. Via berättelsen om Stenbock får vi inblick i den inrikes- och utrikespolitiska situationen, där Stenbock tidvis fungerade som en bricka i det diplomatiska spelet, tidvis som en aktör. Vi får kunskap i dåtidens retorik, vi förstår vikten av att en adelsman i karriären måste ha en patron, som för Stenbocks del framförallt var hans svärfar: kanslipresidenten Bengt Oxenstierna med stor makt över den svenska utrikespolitiken. Vi ges insikter om viktiga element i den adliga föreställningsvärlden; vikten av att synas och att vara en man av ära och bildning.

Boken är högintressant och jag vill varmt rekommendera den till alla med ett intresse för stormaktsperioden och den karolinska epoken.

Magnus Perlestam

Publicerad i Karolinska förbundets årsbok 2009

Parse error: syntax error, unexpected T_STRING in /storage/content/60/114660/karolinskaforbundet.se/public_html/wp-content/themes/modernize/comments.php on line 13