logo


Kristiina Savin: Fortunas klädnader. Lycka, olycka och risk i det tidigmoderna Sverige

Kristiina Savin: Fortunas klädnader. Lycka, olycka och risk i det tidigmoderna Sverige. Sekel bokförlag 2011. 501 s.

Det tidigmoderna perioden var på många sätt en riskfylld tid. Klarade man sig igenom krig,svält och pestepidemier fanns många andra faror som lurade på dåtidens människor. En jämfört med modern tid tämligen outvecklad sjukvård kombinerat med allmänt sämre levnadsförhållanden gjorde att sådant som numera framstår som rätt harmlöst (som till exempel många vanliga sjukdomar) kunde medföra fara för livet.

Betydde detta då att dåtidens människor ständigt gick runt och var rädda för allt som de kunde råka ut för? Eller var de avtrubbade av alla svårigheter som omgav dem? Svaret på dessa frågor kan man hitta i Kristiina Savins avhandling om synen på lycka, olycka och risk i det tidigmoderna Sverige. Hon visar att funderingar kring sådana saker var viktiga åtminstone för bildade människor under den här tiden. I en tid då religionen användes som en allomfattande referensram var det naturligt att förklara katastrofer och olyckor med Guds missnöje med människorna. Fortuna, eller Lyckan som hon kallades på svenska, styrde växlingarna i människors liv mellan goda och dåliga tider. Savin ifrågasätter dock påståenden i tidigare forskning om att människor före 1700-talet enbart skulle ha varit deterministiska och sett Guds försyn som helt styrande princip. Hon visar övertygande i sin avhandling att tänkandet under tidigmodern tid var mycket mer komplext än så.

Savin har gått igenom ett stort källmaterial bestående av bland annat predikningar, böndagsplakat, tillfällesdikter, nyhetstryck, dagböcker och självbiografier. På detta sätt försöker hon fånga hur människor resonerade kring frågor om kausalitet och ansvar vid olyckor, men även hur man förklarade stora framgångar. För lika komplicerat som det kunde vara att förstå varför någon drabbades av svårigheter var det att begripa varför någon haft en väldig tur. Var det skicklighet eller tecken på att man på något sätt var utvald?

Avhandlingen är uppdelad i tre delar där lycka, olycka och risk behandlas i varsin del.Som exempel på lycka finns Gustav II Adolfs stora militära framgångar och Johan Baners otroliga tur när han klarar sig oskadd från ett fall från ett fönster. Vad som framför allt framkommer i skildringarna av lycka är dock att denna ansågs vara nyckfullt växlande och inte något som gick att ta för givet.

Olycka kunde vara ett utslag av Guds rättvisa eller en varning för att återföra människor till ett bättre leverne. Men det kunde också vara en prövning, något som gudfruktiga kristna hade att förvänta sig. Det fanns en syn på lidande som något som var nödvändigt för att skapa en sorts existentiell beredskap hos människor inför allt som de kunde tänkas möta i livet. Det betydde inte att man skulle ta onödiga risker eller eftersträva att utsätta sig för plågsamma saker. Tanken var istället att detta skulle vara en tröstande tanke för människor som drabbades av svårigheter.

Bokens avslutande del handlar om risk, vilken kunde vara av olika slag. En sorts risker är de man utsatte sig för under resor, som kunde innebära stora faror. Men det fanns också riskfyllda miljöer som människor tvingades att vistas och arbeta i. En sådan var Falu gruva som i samtida beskrivningar framstår nästan som porten till helvetet. I suppliker klagade gruvarbetarna på sin farliga arbetsplats, och i en skrivelse till Bergskollegiet från 1673 skildras hur gruvdrängarna fasar för att ”gå neder i den faslige och djupa gruvans buk och farlige rum” (s. 314). I det här fallet vill gruvarbetarna uppmärksamma risker med förhoppning om att förbättringar skulle åstadkommas. Men Savin ser också i sitt källmaterial att det finns en klar koppling mellan att utsättas för risk och det i samtiden så viktiga begreppet dygd. Moderna människor kan söka spänning för att förverkliga sig själva och försätta sig i extrema situationer för att få en upplevelse. Så resonerade man inte under tidigmodern tid, men det fanns en syn på att dygdefulla personer kunde uppnå stora saker genom att klara sig igenom svåra prövningar.

Kristiina Savin har skrivit en avhandling som har många kvaliteter. Hon bidrar med ny kunskap om tidigmodernt tänkande, där en tidigare mer endimensionell bild av ödestro och religiös underkastelse ersätts med en mer mångfacetterad sådan. Dessutom är det en välskriven och underhållande bok. Savin driver sina resonemang framåt genom ett flertal exempel, som samtidigt är intressanta att läsa i sig.

Marie Lennersand

Parse error: syntax error, unexpected T_STRING in /storage/content/60/114660/karolinskaforbundet.se/public_html/wp-content/themes/modernize/comments.php on line 13