logo


Galina Sjebaldina: Karolinska krigsfångar i Sibirien och Maria Nyman: Resandets gränser. Svenska resenärers skildringar av Ryssland under 1700-talet

Galina Sjebaldina: Karolinska krigsfångar i Sibirien, Svenskt militärhistoriskt bibliotek, 2010. 191 s.

Maria Nyman: Resandets gränser. Svenska resenärers skildringar av Ryssland under 1700-talet. Södertörns högskola, Diss. Lund : Lunds universitet, 2013. 251 s.

Forskningen om krigsfångar och deras behandling i äldre tid har blivit ett allt intressantare forskningsområde i europeisk historievetenskap. Även kring de svenska krigsfångarna i Ryssland har ny forskning gjorts dels i Ryssland, dels i Sverige. Man kan hoppas att detta är bara början på utforskandet av de svenska krigsfångarnas villkor i Ryssland och återintegrering i Sverige. Det finns ett fint källmaterial som kan användas och säkert ge viktiga bidrag till europeisk forskning.

Efter slaget vid Poltava och kapitulationen vid Perevolotjna kom fler än 22 000 svenska soldater, officerare och civila att bli krigsfångar. Siffran är hög med svenska mått mätt, men även ur ett ryskt perspektiv. Efter den stora segerfesten i Moskva i december 1709, då fångarna fördes i tsarens triumftåg, stod ryska myndigheter inför uppgiften att härbärgera och föda alla dessa människor. Det var en besvärlig uppgift som man skulle tampas med ända till 1720-talet. Myndigheternas vedermödor har satt spår i de lokala arkiven och dessa har kunnat studeras av den ryska historikern Galina Sjebaldina. Hon har kunnat hitta en mängd intressanta källor i de ryska arkiven som tidigare inte lyfts fram i ljuset. Det är ett viktigt bidrag till kännedomen om fångarnas liv i Sibirien som nu gjorts tillgängligt på svenska.

Efter att först ha fördelats över flera områden i Ryssland började man 1711 inleda massförvisningen av svenska krigsfångar till Sibirien. Bakgrunden till denna åtgärd var dels ett omfattande rymningsförsök som upptäcktes, dels den utrikespolitiska situationen. När de ryskturkiska relationerna försämrades ville man inte ha svenska militärer för nära gränsen till Osmanska riket. De kunde utgöra en femtekolonn om strider skulle utbryta.

Redan transporten till Sibirien var en stor prövning för svenskarna. Förhållandena var så usla att de skördade liv. Ibland hade de så dåligt med mat att vaktpersonalen tyckte synd om fångarna och delade sin mat med dem för att de inte skulle svälta ihjäl. Väl framme i Sibirien fick de ägna sig åt en mängd sysslor. De som hade en yrkesutbildning kunde klara sig ganska bra och även kanske försörja någon kamrat.

Sjebaldina behandlar de villkor fångarna levde under i Sibirien, förhållandet till lokalbefolkningen, de religiösa förhållandena och problemen med försörjningen. Ett besvärligt kapitel var hur understödet till fångarna från Sverige skulle transporteras och fördelas till alla fångar. Avstånden var stora och det dröjde länge innan pengarna kom fram. De svenska myndigheterna hade ibland svårt att få fram pengarna och då uteblev understödet helt. Även hemtransporten bjöd på problem på grund av avstånden och den långa tid svenskarna vistats i landet. De som hade integrerat sig så mycket att de övergått till rysk-ortodoxa kyrkan fick inte heller åka hem. För de fångar som äntligen kom hem till Sverige efter 1721 väntade nya utmaningar som bland annat behandlats av kyrkohistorikern Anders Jarlert i Karolinska förbundets årsbok 2000 (”Kvinnor och karoliner inför konsistorierna 1720–1722. En pilotstudie”).

Sjebaldinas bok är välskriven och berättar mycket om fångarnas öden. Det är intressant att karolinernas dagböcker utgör en så viktig källa för hennes studie. De har ju länge varit viktiga för bilden av krigsfångenskapen, men trots de nya ryska källorna är de fortfarande centrala för vår kunskap om fångarnas liv. En brist i den svenska översättningen är att man tagit bort alla hänvisningar till källor och litteratur. Det finns inte ens en lista över det använda materialet. Däremot finns ett utförligt personregister.

De karolinska dagböckerna från fångenskapen i Sibirien har också blivit föremål för en doktorsavhandling i historia som behandlar Rysslandsbilden under 1700-talet. Maria Nyman skriver i Resandets gränser om några svenska och finska resenärer som reste i Ryssland under 1700-talet och som efterlämnat en dagbok eller resebeättelse. Bland de utvalda resenärerna finns flera karolinska krigsfångar. Nymans intresse är i första hand bilden av Ryssland och hon har därför i första hand valt ut reseberättelser från sådana fångar som fick möjlighet att resa omkring i det ryska riket, ibland även i rysk tjänst. Den mest framstående av dessa är Philip Johan von Strahlenberg.

Reseberättelser och den bild av det besökta landet de förmedlar är ett stort internationellt forskningsfält sedan många år och Nyman ansluter sig till den internationella forskningen. Hennes huvudsakliga intresse är snarare hur de svenska berättelserna förhåller sig till tidigare forskningsresultat än en studie av karolinska krigsfångar. Därför bidrar hennes forskning inte så mycket till vår förståelse av de karolinska krigsfångarnas situation i Sibirien, och det är inte heller hennes syfte. Hennes avhandling visar ändå på den potential som finns i det här materialet. Nog skulle det kunna göras fler studier av fångenskapen utifrån de talrika dagböckerna och berättelserna som finns bevarade.

Åsa Karlsson

Parse error: syntax error, unexpected T_STRING in /storage/content/60/114660/karolinskaforbundet.se/public_html/wp-content/themes/modernize/comments.php on line 13